Att vara en viktig pusselbit i Stockholmsvardagen
Anna började som konduktör på Tvär- och Nockebybanan 2002 och gick sedan över till tunnelbanan som stationsvärd. Så småningom utbildade hon sig till tunnelbaneförare - eller tunneltågförare som det egentligen heter.
Vad fick dig att söka jobbet som tunneltågförare?
Jag har alltid velat bli förare, men när jag sökte första jobbet i tunnelbanan behövde de inte några förare just då. Jag började sommarjobba som konduktör. Det var ett bra extrajobb så jag fortsatte med det under tiden som jag pluggade till gymnasielärare i religion och historia. När jag började bli färdig med mina universitetsstudier trivdes jag så bra i kollektivtrafiken, att jag valde att gå upp i heltid som stationsvärd (då kallat spärrexpeditör). Efter en tid sökte de tunneltågförare, så då fick jag min chans och testade det. Jag ångrar inte att jag pluggade, studierna har gett mig mycket. Nu har jag själv blivit utbildare av förare och kan kombinera flera saker som jag tycker om, pedagogiken som jag är utbildad inom och kollektivtrafiken som jag brinner för.
Vad har du för arbetsuppgifter?
När jag börjar mitt arbetspass och tar ut tåget på eftermiddagen så gör jag en säkerhetskontroll, och följer de rutiner som finns. Jag måste vara informerad om det senaste som hänt och veta hur jag ska bete mig när det sker några avvikelser i trafiken – alla de rutinerna lär man sig under utbildningen. Sen kan man alltid vända sig till trafikledningscentralen, TLC, om man skulle känna sig osäker.
Som förare ska man vända sig till kunder också, även om jag har mindre möjlighet att bemöta frågor än en kundservicevärd eller en stationsvärd. Jag sitter ju fast i mitt tåg, och måste föra det vidare, för att jag har en turlista att hålla. Jag måste ha uppsikt över dörrarna, och titta på monitorerna. Det är väl utmaningen – att göra alla nöjda – och det kan vara svårt att kombinera. Man får ju inte tappa fokus på säkerheten, vilken är vår första prioritet. Sen kan jag väl säga något trevligt, någon extra hälsningsfras när jag har kunderna ombord.
Vad tycker du om att jobba på MTR?
Egentligen spelar det ingen roll vem entreprenören är – men det känns ju som om MTR försöker vara delaktiga i Stockholm och det tycker jag är roligt. Att jobba med människor tycker jag är intressant, och vara en del av Stockholm, på ett fundamentalt och viktigt sätt. Vi är en del i många människors liv, utan att de egentligen reflekterar över det. Vi hjälper folk att ta sig till jobbet eller någon annanstans och sedan hem på kvällen.
Vad är roligast i ditt arbete?
Det roligaste är kollegorna. För det är en väldigt bra sammanhållning. Sen gillar jag att det händer någonting annorlunda varje dag. Det är samma rutiner, samman monotona rörelser, och samma bana jag kör på – ändå händer inte exakt samma saker. Det kan vara förseningar, någonting oförutsett kan hända, man kan få en kund som ställer konstiga frågor, så får man hantera det.
Att jobba med fordon tycker jag också är intressant, även om jag inte är någon "MacGyver" precis. Jag gillar kollektivtrafik, hur det binder samman samhället och vilka möjligheter det ger – har man inte bil så kan man ju fortfarande ta sig till olika ställen. Säkerheten är en annan aspekt jag är intresserad av och jag tycker det är bra att jobba med rutiner.
Vad är mest utmanande?
Utmaningen är väl om man råkar ut från någonting nytt som man inte varit med om förut och måste använda sig av den erfarenhet man har för att hantera en situation eller skicka en person vidare till rätt ställe – och samtidigt kunna hålla tidtabellen! Att vara tunneltågförare kräver både tålamod och högt fokus. Du måste vara bra kompis med dig själv – för du får mycket egen tid att fundera. Det är ett väldigt ensamt jobb, du kör ju själv, hela tiden.
Senast uppdaterad: 2023-01-17